onsdag, november 05, 2008

Man ser knappt handen framför sig


Det är väldigt dimmigt i Stockholm i dag. Hemma såg man knappt ens husen framför, än mindre Djurgården tvärs över vattnet. Blev buss halva vägen, så ingen Katarinavägsbild, däremot en Riddarholmskyrka som knappt syns. Fast nånting som lyser upp denna dag är ju att det känns som om rätt kille vann där borta. Vill inte ens tänka hur förfärligt det skulle ha blivit om den bakåtsträvande, superkonservativa gubben hade tagit hem det.

I dag blir det hyfsat lugnt. På eftermiddagen ska guddottern komma till jobbet och hälsa på. Hon gillar det. Även om hon i går i telefon inte lät särskilt entusiastisk. Som jag bloggat om förut så är hon en usel telefonpratare. Låter skitsur och säger nästan ingenting. Helt tvärtemot hur hon är när man träffar henne.

Inga kommentarer: