Äntligen har jag tagit mig igenom de tio avsnitten av Tell Me You Love Me. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känns som hela serien har satt sig i magen, jag tyckte mest att det var rätt jobbigt och påfrestande, ändå kunde jag inte sluta kolla. Var tvungen att se hur det skulle gå för de där trassliga relationerna. Och det är ju skickligt gjort, har man nån gång varit i nån slags relation så kan man nog mer eller mindre känna igen sig. Nästan lite synd att det inte verkar bli nån säsong två.
Och så måste det väl nämnas något om all snön som överraskade i morse. Såhär såg det ut utanför sovrumsfönstret. Åt andra hållet såg det bara konstigt ut, Djurgården, som brukar ses över vattnet, var helt borta. Bara dimma och snöglopp syntes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar