Nån gång om året drabbas jag av en längtan efter en hund (i lagom storlek). Det är jättekonstigt. Jag är inte överförtjust i hundar (bara i vissa), är en gnutta allergisk, och dessutom skulle en hund inte alls passa in i det hektiska vardagslivet. Men när jag ser såna här söta, söta små taxvalpar så bara dör jag.
2 kommentarer:
Lösning: se till att hundförbudet på kontoret hävs. Sen är det fritt fram för valpar av alla de slag./K
Fast det finns ju folk som är allergiska. Det är dessutom så att det finns folk i huset som har jättestora, otäcka hundar, och dom vill inte jag träffa på i korridorerna.
Skicka en kommentar