tisdag, juli 26, 2011







I dag skulle mamma ha fyllt 69 år och allting känns extra sorgligt. Tog en lång lång promenad. Den bästa terapin när jag är ledsen/låg/arg. Från Bondegatan via Skanstull, Hornstull, Västerbron (hade glömt att jag inte gillar den, så jäkla högt, så jäkla smal gångbana, och min svindel har inte precis blivit bättre med åren) till St Eriksplan. Promenaden var tänkt att bli längre, men då kom ett sms om fika på söder. Och det säger man såklart inte nej till.

Lunchfikade med Kris & David på Skåningen. Sen en stunds läsning i soffan. Sladdfixning (i väntan på elektriker, en skitlång förlängningssladd, vill inte ha sladdar som är fula på golvet). Och nu måste jag jobba en stund. Motvilligt.

4 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

En kram från långt bort.

Pernilla sa...

Usch. Förstår att allt känns tungt. STOR KRAM.

VolangLinda sa...

Tänker på dig fast vi inte känner varann.
Hoppas du är ok och att Helsingborg tar
väl hand om dig. Och att solen kommer
skina ändå.

Cecilia sa...

L: Tack för din omtanke! Det värmer i stunder som man är helt ovan vid, när allting liksom ställs på ända. Ingen sol i Hbg so far, men hoppas på det.