Att man aldrig lär sig

Ojoj, rolig vecka. I onsdags kväll personalfest, jag gick i vanlig ordning hem alldeles för sent, verkligen alldeles (var ett tag sen jag gick och la mig när det blivit ljust och fåglarna börjat kvittra), kedjerökte, dansade (till Spotifybråk) och drack ett par glas för mycket. Men fasen vad kul det var. Då. Folkparkstema. Dagen efter, alltså i går, var det väl inte riktigt lika roligt. Sammanbiten var jag, enligt uppgift. I dag har jag varit helt normal igen. I morse kände jag på mig att den där mycket efterlängtade telefonen äntligen skulle komma. Och det gjorde den. I love it! Och ett äntligen till, en efterlängtad bok levererades till förlaget, och jag i min tur lämnade av den till exalterad författare på Nytorget. Sen shoppade jag mat på Cajsa Warg, språkade med storsäljande författare i kön, firade sambons nya jobb (somliga byter jobb oftare än andra). Nu lyssnar jag till nån slags kanontirad, undrar om de övar inför bröllopet eller nåt.