En rätt bra dag, men eftersom jag sov i vad som kändes som tre timmar i natt, så har det varit lite småjobbigt. Men ett långt ledningsgruppsmöte blev det i alla fall. Och så pocketgala. Som tyvärr inte innehöll en enda skandal i år. Så vitt jag kunde se. Men Svensk Maffia vann platinapris för 2008 års mest sålda fackpocket. Fint! Och jag stod mest och hängde med Johanna och Ola från Svensk Bokhandel. Allt för att göra morgondagens plåtning (med Ola alltså) till nåt helt som bara hände, och som inte alls var nåt att skriva hem om. Jag gillar inte att bli fotad. Att det dessutom är för branschorganet känns sådär. Men bara jag slipper omslaget så är det nog okej. Och nu har jag babblat så mycket om det att jag inte säger ett ord till.
Over and out. Förläggaren måste sova.
2 kommentarer:
Jag gillar inte heller att bli fotad, men jag har lärt mig en sak ang det nu. Det ÄR bra att le. Även om det är lite fejkleende. Blir faktiskt finare bilder. (Du vet, våra skitsnygga SATC-bilder? Just det.)
Så strama upp i ett leende. Fotograferna ljuger inte när dom ber om det.
(Om du nu inte ska fotas för en krisartikel eller ngt liknande.)
Haha, ingen krisartikel. Det är den där crossovern, du vet. Jag vet att det är bra att le, men jag har oftast inget mellanläge. Antingen ser jag allvarlig ut eller så skrattar jag lite för mkt. Men vi testade några bilder i går och jag är helt trygg med fotografen. Även om han får mig att skratta lite för ofta.
Skicka en kommentar