Jag fattar faktiskt inte vart dagarna tar vägen. Det känns som veckorna numera består av måndag, tisdag förmiddag, fredag kväll, lördag förmiddag och söndag eftermiddag. Resten försvinner liksom bara. Just i dag kanske jag inte ska klaga. Det har känts som nästan en normallång dag, hittills. Har varit ganska exekutiv med tvätt, avfrostning av frys, dammsugning, promenad till city, lite nödvändig shopping, dubbel morgontidningsläsning, lite tänk på vad som ska packas ner till mässan (kanske lika bra att skicka med hela garderoben), nu snart matlagning och ännu en hårklippning. (Kanske det ska vara min plan b, att bli frisör om allt skiter sig. Inte för att jag kanske är så intresserad, men under åren har det blivit rätt många klippningar av diverse nära och kära.) Fast först av allt ska jag läsa klart Till dess din vrede upphör. Den är jättespännande. Och utspelar sig dessutom i norraste Norrbotten, varifrån halva mammas släkt härstammar, men där jag aldrig satt min fot.
Dagens låt: Annika Norlin & Anna Järvinen. För varje andetag.
UPDATE: Nä, plan b blir det nog inget med efter kvällens frisörinsats. Den ursprungliga kammen (6mm) som hör till maskinen var paj, jag föreslog den andra kammen. "Den är också 6 millimeter, kolla det står här." Uppenbarligen är Babylissmillimetrar som SL-minuter. Ibland betyder två egentligen fyra, och sex kan också betyda nästintill ingenting. Tur att den som blev klippt är den tåliga sorten som efteråt konstaterade: "Ja, nu behöver jag nog inte klippas förrän till jul."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar