Lyssna och lär

Tjärhovsplan 20:30. Ett par i 65-70-årsåldern står vid busshållplatsen och skäller på varandra. Eller rättare, hon skäller på honom. Hon travar iväg med sina stavar, han ropar: "Bussen kommer om en minut." Bussen kommer, hon är långt iväg. Alla går på, han går på sist, säger: "Min fru kommer springande, kan du vänta?" Hon springer inte, hon går med de jävla stavarna i maklig takt. Äntligen kommer hon på. Han säger nåt, hon gapar: "Prata inte med mig. Och stå inte där och se dum ut. Sätt dig ner. Måste du sätta dig såhär nära?" Bla bla bla. I en så himla hemsk ton. Allt han gör är fel, hon tappar sin väska, kommenderar honom att plocka upp, han säger nåt, hon håller för öronen. Tjejen som sitter bredvid mig och jag bara häpnar, börjar prata, säger att vi har lust att lappa till den där jädra kärringen. En man går av ett par hållplatser innan oss, säger till mig och grannen: "Mysigt förhållande." Exakt. Jag ville bara gå fram och krama den där stackars mannen. Och ge honom ett gott råd. Lämna den där tanten så fort du kan. Gjorde jag inte. Men lärde mig ett och annat. På tio minuters bussresa. (Sen kan man ju tycka att han borde tagit sitt förnuft till fånga för längesen. Men bättre sent än aldrig liksom.)