Jag har inte direkt haft någon närmare relation till David Bowies musik, men har alltid varit fascinerad av honom. Sådan utstrålning, sådan gränsöverskridare, sådan stil. Fortfarande utan motstycke. Och jag minns oerhört tydligt när jag köpte Let's Dance-singeln 1983. Samma eftermiddag köpte jag ett par Adidas Trimm Trabb. Singeln har jag kvar, inte skorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar