måndag, april 11, 2011

Hjärta

I min ungdom, typ början av 90-talet, lyssnade jag på Atomic Swing och gillade dem väldigt. Niklas Frisk har sen dess spelat med massa andra bra musiker, bland annat A Camp. Nu har han släppt en soloskiva som jag toklyssnar på. Särskilt den här. Liksom 90-tal och nutid på en och samma gång.

3 kommentarer:

emma sa...

åh gud ja så fint, jag måste erkänna att jag hörde på PEFYRA , nåt med typ annika jankell (va?!!) i helgen när jag ute o gick och hörde en intervju med honom + låt! kan ju inte va kasst.
minns även en gång när vi var typ 10 och min kusin fick prata i telefon med honom av olika anledningar. alla ba: WOooW! (han måste typ ha sagt: hej är din pappa hemma?)

Cecilia sa...

Å, när du var tio hade jag typ flyttat hemifrån, hängde på Hannas på Skånegatan (THE place to be) med såna dära killar från Atomic, Popsicle och This Perfect Day ... Fint var det. Och det festliga är att vi fortfarande hejar nörvi springer på varandra.

emma sa...

nae va kooolt! du är den stora koola citytjejen och jag är den lilla bonniga snorungen som ba : WÖÖÖUW! :)))