Det blir aldrig som man tänkt sig

Eller det blir det ju. Men inte riktigt. Kommer till det.

Började dagen med frukost på Louie Louie, vi skulle varit flera, blev bara tre. Men hade såklart roligt ändå.

Rask promenad till jobbet. Sådär fin höstmorgon att jag nästan blev lite sentimental.

Så kom det där samtalet:

L: Hej, hur är läget?

C: Bra, tack. Du?

L: Bra. Du har röst! Vad fint.

C: Nä ... Men vad fan ...

Meaning: Du, din gamla förläggare, kan du assistera försäljningschefen lite i eftermiddag när hon ska prata böcker för jag vet inte hur många bokhandlare. Försäljningschefen har nämligen nästan ingen röst. Ja, såklart jag kan. Har ju gjort det tusen gånger förut. Men just i dag ... Allvarligt?

Jaja. Har i alla fall matchat plåster och accessoar i dag. Alltid nåt.