Med risk för att låta som en fånig jag jobbar med kultur och bor på söder-brud (exakt vad jag är) vill jag bara meddela att jag gillar som fan att ha ett stammisfik runt hörnet. Ett ställe där ägaren frågar hur läget är, kramas och småpratar lite. Där P går förbi med sina barn och vinkar. Där man träffar folk man känner eller bara hejar på. Där man får gott kaffe. Och sen är det sådär femtio meter hem när man är färdigfikad.
(Förresten, i dag har varit värsta sammanträffandet: Mötte tre snubbar från förr inom loppet av en timme. Mysteriuos. Först Stefan som jag pluggade kulturvetarlinjen med i början av 90-talet (han bor runt ett annat hörn), sen Magnus på Il Caffè som stod i baren på Hannas när jag hängde där fem kvällar i veckan, och så Peter som också bodde i Bergshamra, och som jag brukade träffa på nattbussen när jag var nyinflyttad. Honom springer jag på rätt ofta nuförtin, men ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar