Den här semestern har ju ett sällan skådat tempo (alltså själva ledigheten, inte jag, mitt tempo är snarast helt obefintligt). Snart är vecka fyra till ända och nej, jag längtar inte alls till jobbet. Inte alls. Har knappt ens jobbläst nåt på hela tiden. Som en liten sensation ju. Och straffet lär ju komma ...
Fick finbesök av JoL i går. Solen sken och Räfsnäs visade sig från sin nästan finaste sida. Massa mat, vin, efterrätt - med grädde - och roligt. Fick låna Sommaren då jag blev vacker. Som jag sträckläst nu på eftermiddagen (halvdant väder=toppenbra läsväder). Perfekta sommarläsningen. Sen avslutade jag också Det fördolda. Första delen i ny kriminalromanserie av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt. Lite trött på deckare kändes den som en rätt frisk, klichébefriad fläkt. Och boken är redan såld till flera länder, ett bra tag innan utgivning. Roligt! Snart fortsätter jag på Gå inte ensam ut i natten. Måste bara rensa huvudet lite på alla stämningar.
1 kommentar:
Det här med att längta till jobbet.Jag förstår ju orden var och en för sig. Men vad betyder det?
Skicka en kommentar