Nähä

Försökte få det till att jag är lite färgglad i dag. Cina dömde ut försöket. "Det där är ju svart och vitt." Ja? Vitt är väl en glad färg?

(Dag 29) Mina ambitioner

Enkelt ju: Vara en god människa. Snäll och rolig. Hel och ren. Generös och modig.

(Dag 28) Det här saknar jag

Tålamod. Sol. Värme. Tid. Mormor. De som bor nån annanstans. Olika ordning olika dagar.

Note to self

Se den här fina igen.

(Dag 27) Min favoritplats

Tänk att blått hav, en brygga, och en varm sol kan vara så himla underbart. Till och med när sånt här händer.

Norrängen, Räfsnäs, om nån undrar.

Mellanmål

Proviva och två Ery-Max. Snart 40-årsfest. Jag kommer antagligen vara nyktrast av alla.

Säkert!

Annika var så bra, så bra.

(Dag 26) Mina rädslor

Vissa dagar är jag livrädd för allting, men oftast är jag inte så särskilt rädd för vad som ska komma att hända. Saker händer ju oavsett, det är liksom ingen idé att oroa sig i förväg. Självklart är jag rädd för att det ska hända mina nära nåt, men det är inget jag går och funderar på särskilt ofta. Inte sen våren 2004, då blev jag härdad.

Planen

Åkte hem i snögloppet från holmen. Nu tänker jag läsa manus (minst två, annars blir det spö) i soffan. Släpade hem jobbdatorn (och manus, och Vårens böcker, och ett par skor, och 277 sorters kakor - kalla mig bag lady) eftersom jag skulle bryta om en bok lite snabbt och lätt. Såklart glömde jag sladden. Såklart har datorn en batteritid på cirka en halvtimme. Såklart jag är sjukt irriterad. Men i vilket fall, efter dagens manusläsningsinsats är det femton minuter Rebecca & Fiona på SVT Play, sen Jeanin på Fyra knop och Annika Norlin på Kägelbanan. Hur jag ska orka stå på benen till sådär tio ikväll är ett mysterium, men om jag vilar lite nu (samtidigt som jag läser alltså) borde det ju funka.

277 sorters kakor är alltså en bok.

(Dag 25) En första

Mitt första Stockholmsår. Jag flyttade hit i januari 1990, när jag var nitton. Hade längtat hit sen jag var femton. Och det var nästintill sådär underbart som jag föreställt mig. Man kunde gå på café en söndagskväll, man kunde gå på Cityhallen och se gratiskonserter med fräna, amerikanska rockstjärnor, man kunde hänga i Café Sexan på universitetet med sina nya kompisar, och varje gång pratade man med nån som drog med en på fest, nån rolig spelning eller en ny fika. På den tiden fick man till och med röka i Sexan, så alla de coola hängde ju där. Studierna var inte prio ett, men det gick bra ändå. Jag har älskat att bo här i snart tjugoett år, men ingenting kommer nånsin att likna det där första året.

Rapport från en iskall torsdag

Dagens väder: Shit la mama, vad det är kallt nu. Femton minus i morse.

Dagens diagnos: Jodå, tror jag börjar friskna till nu. Pallade en hel arbetsdag.

Dagens to do: Ett möte, ett möte till, bokmässemöte på Bonnier C, Bokjurymöte på Barnboksinstitutet.

Dagens lunch: Bjud-kålpudding på Sveavägen.

Dagens diskussion: Mössa eller inte. Resultat: Mössa på.

Dagens lågvattenmärke: "Chefen" på Wayne's på Odengatan. Som skäller ut sin personal så att halva fiket hör. Och som dessutom snålar på värmen.

Dagens promenad: Odenplan till Sergels torg. Drottninggatan var magisk. Bara Strindberg som saknades.

Dagens irritation: Alltså, när ska stockholmarna lära sig att man står för nära dörrarna i bussen så stängs de inte och då kan bussen inte köra vidare. Hur svårt kan det vara?

Dagens kändisar: Filip & Fredrik filmade tanter på Odenplan, tonårstjejerna flockades. Ann Petrén köpte en banan på Pressbyrån vid Sergels torg. Det gjorde jag med.

(Dag 24) Det här får mig att gråta

Jag gråter till vad som helst, när som helst. På ett ibland lite genant vis. När jag blir arg gråter jag som mest. Det har blivit aningens bättre med åren, men tårarna kan komma när man minst anar. Vilket kan skrämma bort en och annan.

Om man inte har nåt annat att göra

I dag har jag funderat på varför folk som åker buss prompt ska sitta på yttersta sätet. Och på varför många beter sig som om de satt sig på en långfärdsbuss till Boden och inte 53:an som man väl max kan åka i 40 minuter. Har också funderat på den all musik jag har i min iPod; varje gång jag shufflar blir jag överraskad, på ett bra sätt alltså. Så funderade jag lite på brysselkål. På julklappar. På ett manus och på en present. Har även övervägt doktor Johans råd om det där med mössa. Är det verkligen så att K har rätt, att jag beter mig som en femåring för att jag inte har mössa på?

(Dag 23) Det här får mig att må bättre

Just nu: Ery-Max, Otrivin menthol och lite vitaminer.

I vanliga fall: Alla fina människor i mitt liv, de härliga människorna jag träffar på/via jobbet, när saker blir bättre än jag först trott, första vårhelgerna på landet, en bok som inte går att sluta läsa, när jag får sitta och pladdra vid en bardisk, ett par skitsnygga skor, en god middag, havet såklart, ett kiropraktorbesök, en sjukt bra låt, när jag bokat en resa, bra tv-serier ...

Sju dagar

= 28 Ery-Max. De ser sjukt hitech ut. Små små saker i den där lilla lilla kapseln. Uppsida: Jag blir förhoppningsvis frisk från både öroninflammation och halsfluss. Nersida: No booze.

(Dag 22) Det här upprör mig

Inte den långsinta typen, men jag kan bli väldigt arg och irriterad över sakernas tillstånd och över folks agerande. Sådär så det knappt går att dölja. Jag fylls av skam och ilska när jag hör hur Sverige tar emot ensamkommande flyktingbarn, jag blir tokig när folk gnäller utan anledning, när man röstar fram främlingsfientliga partier till riksdagen, när folk inte tar ansvar för sitt agerande, när skolan och sjukvården inte fungerar, när man sänker skatterna för de som redan har, när jag tvivlar på min egen förmåga och låter folk sätta sig på mig ... Listan är tyvärr hur lång som helst.

Vitaminjakt

Har stoppat i mig massa frukt senaste dagarna (what's new liksom), funkar sådär med sårig hals dock. Fast verkar inte hjälpa ett skit. Nu misstänker jag öroninflammation. Senast jag fick det var på min 36-årsdag. Husläkaren skrattade, sa "Skulle inte tro det. Du är liksom lite för gammal." "Jag vet vad jag pratar om", sa jag. Så alltså först en enkelsidig (lilla penicillinkuren, blev visst allergisk på slutet), sen en dubbelsidig några veckor senare (stora penicillinkuren). Kul det här blir då. Not.

(Dag 21) Ett annat ögonblick

När de ringde från sjukhuset och berättade att min morfar hade dött minns jag väldigt tydligt fastän det är trettio år sen. Det var sommar, jag hade just kommit hem från Råå vallar där jag varit och badat hela dagen. Satt vid köksbordet och åt middag, telefonen ringde, mamma svarade. Kommer fortfarande ihåg hur hon såg ut då. Minns också att jag mådde lite illa, sådär som man kan göra efter en dag i solen, så jag tyckte ändå att det var en smula bra att det blev uppståndelse hemma. Telefonsamtal, vem ska passa barnen, hur ska vi göra, vilka ska vi ringa, vi måste åka och hämta mormor. Jag slapp äta upp min mat.

NY del 2

Först såg jag Mitt Afrika, sen Höst i New York. En inte så bra film, men vad gör det. I love Winona. Och Central Park. Så kan man också lyssna till Mauros nya jullåt, som såklart handlar om den där stan. Kan kalla det underhållning. Eller självplågeri.

(Dag 20) Den här månaden

Om en månad är julen redan över och förbi. (Hemska tanke.) Då har jag förhoppningsvis (peppar peppar, ta i trä med jäkla förkylningen) ätit lunch med Pia, varit på Säkertkonsert, på Bobos 40-årsfest, haft glöggmingel med alla författare och illustratörer, blivit lite mer chefsutbildad, bjudits på middag av Johanna & Ylva, ätit jättemånga pepparkakor och ännu fler clementiner, haft massa möten, fyllt på amaryllisparken, funderat på nästa års bokmässa, svurit tusen gånger över mörkret och kylan, shoppat nåt klädesplagg, varit på julfest, gjort köttbullar, bakat bröd, köpt julklappar och presenter, tänt adventsstaken och -stjärnan minst trettio gånger, firat jul och också U:s födelsedag. Puh. Blir nog bra, det här. Snart är det 2011.

Status söndag morgon

Väldigt ont i halsen fortfarande. Och ond hals plus sjukt många nysningar är mycket dålig kombo. Kan i alla fall vara nöjd med att jag, till skillnad från husbonden, slipper jobba hela dagen. Enda jag ska göra, förutom att befinna mig i soffan och dricka te, är att sätta upp adventsgrejorna. Så kommer jag tänka en massa på NY, som jag drömde om hela natten. Skyller det på Håkan Nesser och Maskarna på Carmine Street.

Och har man inget annat att vara glad för kan man titta på sin nya, fina kudde som Ingela gjort. Den köptes för flera veckor sen, och jag hade nästan glömt hur snygg den är.

(Dag 19) Detta ångrar jag

Gissar att det finns en del saker i mitt liv jag inte borde ha gjort, beslut jag inte skulle ha fattat. Men jag lever nog mest med tanken att jag inte ska ångra nåt. Inbillar mig att det blir roligare så. Plötsligt en dag (vilket jag påmints om ofta på sistone) finns vi inte längre, och då vill jag inte ångra saker jag inte gjorde.

Lördagsspänning

Hundra spänn på att den som nu varit i källaren i tjugo minuter för att hämta ett stycke adventsljusstake och en stjärna kommer att vara rätt upprörd när han kommer tillbaka. Same old story, vems saker står i källaren? Inte mina.

Dålig planering

Istället för att dricka drink på Vassa Eggen och äta middag på Grekturken med tre av mina finaste, ligger jag i soffan och fryser och snorar. Kvällsmaten: Två kanelknäcke med leverpastej. En clementin. Very boring. Det var ju min födelsedagsmiddag! Planerad i massa veckor.

(Dag 18) Min favoritfödelsedag

Den senaste var ju väldigt fin. Jag som inte ens brukar gilla det där med att fylla år har nog ändrat mig.

Det blir bara värre

Gillar inte alls det här.

(Dag 17) Mitt favoritminne

Just nu minns jag nästan ingenting. Huvudet är fullt av massa annat. Sånt som händer, sånt som ska hända. Det som redan har hänt är väl undanstoppat. Fast en sak kom jag att tänka på: Första söndagen i min första lägenhet i Stockholm (eller Solna rättare sagt). Det var månadsskiftet januari/februari och ganska ensamt. Jag var nitton år och hade precis flyttat sextio mil hemifrån.

Lyssna och lär

Tjärhovsplan 20:30. Ett par i 65-70-årsåldern står vid busshållplatsen och skäller på varandra. Eller rättare, hon skäller på honom. Hon travar iväg med sina stavar, han ropar: "Bussen kommer om en minut." Bussen kommer, hon är långt iväg. Alla går på, han går på sist, säger: "Min fru kommer springande, kan du vänta?" Hon springer inte, hon går med de jävla stavarna i maklig takt. Äntligen kommer hon på. Han säger nåt, hon gapar: "Prata inte med mig. Och stå inte där och se dum ut. Sätt dig ner. Måste du sätta dig såhär nära?" Bla bla bla. I en så himla hemsk ton. Allt han gör är fel, hon tappar sin väska, kommenderar honom att plocka upp, han säger nåt, hon håller för öronen. Tjejen som sitter bredvid mig och jag bara häpnar, börjar prata, säger att vi har lust att lappa till den där jädra kärringen. En man går av ett par hållplatser innan oss, säger till mig och grannen: "Mysigt förhållande." Exakt. Jag ville bara gå fram och krama den där stackars mannen. Och ge honom ett gott råd. Lämna den där tanten så fort du kan. Gjorde jag inte. Men lärde mig ett och annat. På tio minuters bussresa. (Sen kan man ju tycka att han borde tagit sitt förnuft till fånga för längesen. Men bättre sent än aldrig liksom.)

Dagens viktigaste

Hämta gudbarnet och hennes syrra på Katarina norra. Och fika på Il caffè. Gudisen gillar te och nagellack. Såklart.

Det är roligt nästan jämt