Vet inte vad det är med den här veckan. Lite trögare. Begynnande pollenallergi, oro över något oklart, otålighet över allt som planeras som inte inträffar förrän om länge, folk i min närhet som har det jobbigt på olika sätt, och det där som man inte riktigt rår över, sorgen som plötsligt slår en i huvet. Så ser jag på Fb att en gammal kompis ligger på sjukhus ungefär samtidigt som hans andra barn ska födas. Allting kommer på skam. Och mitt i allt, en finfin kväll med en god vän. Sen gick jag hem och lyssnade på Ulf Lundell. (Så kan det gå,)
Update: Och Håkan.
1 kommentar:
Somliga dagar kräver sin Lundell. Så är det bara.
Skicka en kommentar