Den här dagen har känts som en evighet. Kan ju lätt citera Säkert: "En timme är en vecka här." Men på ett sätt var det bra, man hinner ju så mycket på en evighet. Eller kanske snarare: Man
skulle kunna hinna så mycket på en evighet. Dagens skratt bjöd Yllet på. Går tyvärr ej att citera, men det var sjukt underhållande. På vägen hem skulle jag köpa en taklampa. Eller helst två. Gjorde jag ju inte. Måste verkligen. Det är mörkt nu. Fast jag är glad. Och trött. Men mest glad. Eller trött. Vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar