Att läsa ett manus, tjockt, säkert 200 sidor, utan paginering kan vara ganska vågat. Tappar man bort sig det minsta är det kört.
(Ja, man kan tycka: Varför har människan inte paginerat sidorna? Försökte, gick ej pga Acrobat vägrade samarbeta.) Nästan mest frustrerande: Jag vet ju inte hur långt jag kommit! (Eller kanske snarare hur många sidor det är kvar tills jag får ta helg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar