Det har gått fjorton månader. Månader som inte liknat några andra. Att tiden läker alla sår är inte sant. Men stunderna då jag inte är ledsen är många fler än stunderna jag är ledsen, saknaden kommer inte över mig flera gånger om dagen längre, fast när den väl slår till känns det nästan ännu värre än då. Idag verkar vara en sån dag. Kanske för att det på måndag är ett år sen vi spred askan i Öresund.
4 kommentarer:
Skickar en kram
Tack!
Kram. Hoppas du får några riktiga kramar också i dag!
Frida: Inte en endaste faktiskt :( Fast de virtuella funkar också.
Skicka en kommentar