Nä, det blev inte så himla mycket bättre. Ett sms som gjorde mig varm i hjärtat var nog dagens bästa. Och så blev jag helt överraskad över att en av de stränga skomakarna på Framåt kunde mitt namn! Efter alla dessa år och alla dessa inlämnade skor - plötsligt: "Cecilia, eller hur?" Kanske kan jag sluta vara rädd för henne nu.
Denna härliga dag toppades av att jag halkade på det hala marmorgolvet två meter från ytterdörren. Perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar