Nu har också Olle lämnat in. Som jag lyssnat på i tid och evighet, på längden och tvären. (Troligen från att jag såg Reeperbahn som Nürnberg 47 i filmen G.) Som var en av de där musikerna man kunde se på Skånegatan i början av 90-talet. Som jag träffade på bokmässan när Norstedts gav ut hans bok. Som redan då verkade väldigt sliten. Så jäkla deppigt detta, om än inte helt överraskande. Den
här är en av mina favoriter från hans solokarriär.
2 kommentarer:
Ja, så himla sorgligt :(
Min med. Så fin. Han har ju alltid känts så fin. Och skör. :( ledsamt.
Skicka en kommentar