Dag 198 (minst)

Tappar modet varannan dag, varannan timme, ibland än oftare. Hur länge ska det pågå? När blir det som vanligt igen? Kommer som vanligt ens att finnas?

I dag var jag på jobbet nästan hela dagen. Att en så vardaglig företeelse nu känns alldeles underbar och uppiggande. Pratade med kollegor (vi är bara max fem åt gången på kontoret), hade ett medarbetarsamtal, diskuterade några manus, åt en tråkig thailåda från mat på jobbet-kylen, fick två överraskande och glädjande mejl, gick hemåt vid fyra. I Gamla stan promenerade två änder runt på Stora Nygatan och jag sprang på en författare som drack kaffe på ett av de få öppna ställena (utomhus såklart). Och vid Medis träffade jag på nästa trevliga. Så välbehövligt och vanligt.

I morgon är det fredag. Igen.
Veckorna går så fort nu. Fast dagarna går fortfarande långsamt.