 |
| (En italiensk magnolia från förra veckan.) |
Tiden går så snabbt nu att veckorna känns som två dagar max. Jag ligger ständigt efter och hör mig själv muttra minst en gång om dagen: "Men vad fan, hur kan det vara lämning redan i slutet av april, det är ju typ NU." Jag vet ju att det brukar vara likadant såhär års, men blir ändå förvånad. Precis som med pollenallergin. Den kommer också som en överraskning. Spelar ingen roll hur många år som går. Men, no worries, jag jobbar mycket, men jag jobbar inte för mycket. Jag vet precis var min gräns går, och den ser jag till att hålla mig innanför.
Kan för övrigt tipsa om den här festliga kortdokumentären. Gjord av Johan Palmgren, mannen bakom en massa finfina dokumentärer de senaste åren. Till exempel Ebba och Torgny och kärlekens villovägar (finns nog kvar på SVTPlay), Familjen Persson i främmande land, Kvartersdoktorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar