Läste den här fina texten till lunchgröten. Marianne Lindberg De Geer är sen länge en kvinna jag beundrar. Än mer ju äldre jag själv blir. Här finns reportaget.
Det är väl ingen som frågat Marcel Proust om På spaning efter den tid som flytt är
självbiografisk, det är ju en roman. Men när tjejer skriver så
ifrågasätts det hela tiden. ”Har du verkligen kommit på det där helt
själv gumman?” Detta behöver diskuteras. Det är ett slags nedlåtande
attityd. Killar can get away with anything. Titta på Paul Auster till
exempel, det är självbiografiskt om man tittar hur han har levt, men han
kallar det för en roman. Men ingen höjer ens ögonbrynen.
1 kommentar:
Har aldrig tänkt på det men det är träffande. Ytterligare något att vara uppmärksam på och peta-peta-peta i sidan på när det händer.
Skicka en kommentar