Det börjar se ut som höst på riktigt. Snyggt. Men tråkigt. Dock: Dragningen på Skeppsholmen gick finfint. Promenerade raskt tillbaka till jobbet.
Via en skitstor spegel. Den liksom ropade på en bild.
Slut i rutan gick jag över Katarina kyrkogård på vägen hem. Det rensar huvudet så bra, att gå där bland gravarna. Lugnt, stilla, som en egen liten värld.
Nu: Lite i stress över alla olästa manus. Orkar bara inte läsa om kvällarna. Och närmaste dagarna kommer exakt noll sidor att bli lästa pga möten, budget, möten, kvällsjobb av annat slag, och sen är det helg, och då tänker jag försöka vara ledig. Kanske. Jaja, ska inte klaga. Bara lite. Jag blir så frustrerad när det hopar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar