En av mina kollegor och jag i förmiddags:
"Så himla snygg du är i håret."
"Tack! Ska snart klippa mig, börjar bli långt."
"Nej, tycker jag inte du ska, det är snyggt så."
"Jo, men ..."
"Fast färgen är ganska konstig. Du ser liksom nästan blond ut. Eller rödhårig på håll."
"Ja, kanske har blivit lite solblekt i sommar."
"Konstig."
Så gick hon.
Jahapp.
Samma kollega sa häromåret att jag såg ut som hennes mamma. Som är 80+. Visserligen den piffigaste tanten jag vet, men ändå. Det var visst nåt med klänningen jag hade på mig just den dagen.
5 kommentarer:
Nej. Tycker att ett tack känns litet malplacerat. Om inte som i tack och hej, leverpastej. För övrigt ett uttryck som jag har använt flera gånger idag. Och det är väl lika många gånger som det här decenniet. Litet 80-årspiffigt.
Jag sa inte tack. Satt bara kvar på min stol och blev lite sur. Vadå konstig? Tycker inte jag.
Har inte du som typ världen snyggaste hårfärg ...
Vassegod.
Ja, det är vad du borde sagt.
Vassegod för att du fick ta upp min tid med s-k-i-t-s-n-a-c-k som gjorde mig sur och tvingade mig blogga om saken.
:)
Asså, din kollega behöver jobba på det här med att ge komplimanger.
Sofia
Skicka en kommentar