Kanske blir det mer död i ens liv ju äldre man blir, det verkar väl logiskt. Fast vänjer sig tror jag aldrig man gör. I dag begravdes min faster i Adolf Fredriks kyrka. Det är så speciellt med begravningar - man är ledsen, det river upp så många känslor, samtidigt brukar det vara väldigt trevligt att träffa släktingar man inte träffat på länge. Och efteråt är man helt tom. Och fylld av kärlek till alla de som faktiskt är kvar.
3 kommentarer:
Kram på dig. Du verkar ha alldeles för mycket erfarenhet av begravningar. Kram igen.
Bara två senaste året, men det är ju två för många ... Nu hoppas jag att det dröjer länge länge till nästa. Kram!
Åh! Bra beskrivet. Precis.
Hoppas det dröjer mycke mycke länge nu.
Kram!
Skicka en kommentar