Vissa dagar är jag livrädd för allting, men oftast är jag inte så särskilt rädd för vad som ska komma att hända. Saker händer ju oavsett, det är liksom ingen idé att oroa sig i förväg. Självklart är jag rädd för att det ska hända mina nära nåt, men det är inget jag går och funderar på särskilt ofta. Inte sen våren 2004, då blev jag härdad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar