Därav tystnaden

Min pappa dog i måndags morse. Det är så väldigt sorgligt och konstigt, och jag tror inte att jag riktigt fattat det ännu. Det går knappt ens att tänka på, än mindre att säga högt utan att bryta ihop lite. Han hade varit sjuk länge, men när vi träffades för två och en halv vecka sen var han piggare än på flera månader, så vi förstod nog inte att slutet var så nära. Varken han eller jag. Han har betytt så mycket för mig, han var under så många år min hela värld, och nu är det bara så jäkla tomt.